Josefine Gustafsson i Ljungsbro ha aldrig varit den som gjort som andra gör. Efter att ha arbetat hela livet som gruppträningsinstruktör, säljare o fritidspedagog var det alltså helt logiskt att hon blev åkare när pappa Gunnar bestämde sig för att sluta med sin verksamhet. Och även som åkare går hon sin egen oberoende väg med sin Mercedes-Benz Atego.
Josefine gör saker på sitt eget sätt och har alltid gjort det. När andra 14-åringar funderade på att köpa moped for hon runt i skogarna på en cross.
– Jag var snabbare än grabbarna, skrattar hon. Vägde mindre och vågade kanske mer.
– Jag hängde mycket med pappa som var åkare när jag var liten, berättar Josefine.
– Inte så att jag åkte med i lastbilen alltid, men vi har alltid varit otroligt synkade. Ett gott samarbete.
Det var alltså aldrig i planen att Josefine skulle bli åkare. Under sina 20 år som yrkesverksam har hon jobbat som allt från montör på IKEA och säljare i en skejtbutik till yogainstruktör. Dessutom har hon en ytterst aktiv fritid med löpträning, kajakpaddling, snowboard och så testar ofta gränserna för vad hennes Buell 1200 kan klara av.
För sju år sedan tog hon C-kort och YKB och började hjälpa pappa Gunnar i hans åkeri.
– Så blev det från start att jag trappade upp företaget, som pappa hade sakta börjat att avveckla. Insåg hur kul det var och att det inte var ett svårt beslut att bestämma sig för att ta över det och bli åkare.
– Jag är aldrig rädd för att testa nya saker, och gillar att ta tag i utmaningar.
Sin vana trogen gick hon sin egen väg från dag ett. Målet var tydligt: mycket frihet, ingen personal och ingen central eller storbolag att köra för. En ny lastbil skulle inköpas och Josefine provkörde alla marknadens modeller i distributionsstorlek. När valet föll på en Atego var det alltså efter noggrann research.
– Det var den som var absolut skönast att köra. För arbetsmiljön är ju superviktig.
– Allt satt så att säga på rätt ställe. Från växelväljare till pedaler. Och vändradien är suverän – som att köra en skåpbil.
Josefine har ett stort miljöengagemang och får ibland frågan om hur det går ihop med att vara åkare.
– Folk tänker fel. De tänker att lastbilar kör ut enbart konsumtionsvaror vilket jag själv slutade att handla för många år sen. Men lastbilar är ju helt nödvändiga för att vi ska ha ett kretslopp. Saker och ting som ska återvinnas måste ju transporteras. Liksom alla de produkter som krävs för att skapa långsiktig hållbarhet. Jag kör mycket just återvinning själv och dessutom tankar jag alltid HVO. Jag ser mig själv som miljötrucker…
Josefine har aldrig ångrat att hon blev egen företagare och vill visa andra att det går att förena nytta med nöje.
– Är jag klar klockan 16 och är på en plats jag inte sett eller vill se mer av så kan jag stanna flera timmar eftersom jag ju ändå är ledig. Jag har ofta med mig löparskorna och ibland även min mountainbike. Man måste njuta av livet tycker jag.
– Det är väl också därför jag valt att vara ”independent”. Jag kör åt kunder som jag kan välja själv och som är trevliga att jobba med. Det finns gott om uppdrag och ibland blir det lite för mycket för att jag tycker att det är så kul att köra och uppskattar mina kunder väldigt mycket. Men det går enkelt runt när man är själv, och om det en dag skulle gå dåligt, så är det bara att plocka ut mindre i lön, för pengar är inte allt. När det ger ett bra liv med frihet!
